De regionalpolitiska förtecknen blir ändå problematiska när vi kommer in på utbildningspolitiken. Jag tycker inte att vi har råd med regionalpolitiska motsättningar i Svenskfinland, säger undervisningsminister Li Andersson i en intervju i denna tidning. Det är lätt att hålla med om det.
Samtidigt är det just i utbildningsfrågorna som revirtänket är påtagligt. Klasslärarutbildningen har i årtionden skapat ett inflammerat diskussionsklimat mellan Österbotten och södra Finland, den planerade sammanslagningen av yrkeshögskolorna Arcada och Novia gick i stöpet och i Jakobstad hade man svårt att smälta att Åbo Akademi flyttade barnträdgårdslärarutbildningen till Vasa. Bara för att nämna några exempel. Alla talar sig gärna varma för utbildningssatsningar, men när det kryper ner på en regional nivå och vi talar om lokalisering brukar tonläget förändras.
När det gäller utbildningsfrågor borde man inom Svenskfinland klara av att förbise de regionalpolitiska aspekterna. Det är kanske inte realistiskt att tänka sig att beslutsfattare på kommunal nivå skall se längre än kommungränsen. Men som regional- och i synnerhet rikspolitiker måste man ha kapacitet att lyfta blicken och se lite längre än sin egen valkrets. En kvalitativ utbildning från småbarnspedagogik till högskola är såpass viktigt för lilla Svenskfinland att lokalpatriotiska argument inte kan vara det som blir tongivande i debatten.
